Lyckans biodling

Om

Jag är en levnadsglad medelålders man som äntligen kommit till ro i livet och vill syssla med sånt som jag alltid varit passionerad för men aldrig känt att jag haft tid för. Jag är en utbildad vuxenpedagog och legitimerad lärare. Till vardags undervisar jag i tekniskaämnen på gymnasiet. Jag älskar att lära mig och lära ut och tar alla tillfällen att lära mig nya saker och förmedla kunskap.

Att vara nära naturen och ödmjuk inför det avtryck jag lämnar på min omvärld och på mina barn är väldigt viktigt för mig. Jag bidra till att vidga vyerna om naturen som är nära, och det ansvaret som vi alla delar. Att göra vår värld bättre för oss själva och andra är en viktig del, mitt fokus på denna hemsida är de pollinerande insekterna och då främst bin och humlor.

Jag började med biodling 2018, naturen har alltid varit en naturlig del av mitt liv. Biodling blev den pusselbit i mitt liv som direkt passade mig perfekt. Jag påstår med passion att jag inte vet allt eller inte har gjort fel, men så länge jag lever vill jag lära mig mer.

Det är omöjligt att inte göra fel, trots att man gjort allt enligt experterna så är varje samhälle unikt med unika förutsättningar. Med glädje och nyfikenhet spenderar jag min fritid med mina bin eller i min snickarbod där jag gör material för att kunna hålla en acceptabel standard utan att använda gifter, frigolit eller annat onaturligt material. Kuporna målas med slamfärg eller linolja.

Alla mina bikupor är gjorda av återbrukat trävirke som jag köper från byggen och bönder som har logarna fulla med brädor som är över. Alla mina kupor är 100% fria från plast, petroleum och kemikalier. Jag använder dock 1 st plastark som täcklager över översta lådan för att kunna inspektera utan att störa bina för mycket.

En lycklig biodlare som precis tagit en svärm 5 meter upp i ett träd

Biodling är ett gammalt yrke som tidigare fanns i princip överallt och varje gård hade ett par kupor för att försäkra att man fick bra pollinering av sin köksträdgård men efterhand som bondesamhället blev mer specialiserat så försvann kuporna på gården och ersattes med specialiserade biodlare som hade/har hundratals kupor och har en affärsmodell som de arbetar efter. Detta räckte inte för att ersätta alla småbiodlare och tillsammans med ökat användning av bekämpningsmedel och hårdare press på ängar och blommande markbitar så var vi nära att förlora insekterna. Vi är ännu inte tillbaka från den potentiella katastrof som förlusten av insekterna skulle innebära men trenden har åtmindstånde vänt och medveteneheten har ökat och min ambition och syfte med denna sida och min egen biodling.

Jag vill upplysa och väcka nyfikenhet för dessa livsavgörande insekter. Vad man kan göra själv och vad man kan och bör kräva av sin omgivning är också något som är en passion. Jag påstår mig inte sitta på alla svar och jag moraliserar inte över någon annans livsstil och konsumtionsmönster utan jag vill påvisa att man kan göra det gott för sig själv och fortfarande ta hand om omgivningen.

Bin som borde gått och lagt sig för vintern men kan inte motstå en sista flygtur en varm novemberdag.

Naturliga bikupor

Jag arbetar för att all djurhållning skall vara så naturlig som möjligt, det är visserligen en oxymoron då djur i sin natur inte är instängda eller hållna av människor. Med det sagt så har vi som förser oss med djur ett stort ansvar att få djurens liv så bra som möjligt. Binär inte kräsna djur men de har sina gränser för vad de finner acceptabelt och om man bara tänker efter lite så är det ganska enkelt att skapa en plats där de kan frodas.

En bikupas syfte är som väggarna i ett hus de skall skydda mot elementen. Ingen gillar att bli kall och blöt, alla mina kuplådor är gjorda i obehandlat trä (som i slutet blir oljade med linolja för att förlänga livet på trät, inga delar som bina har kontakt med är behandlade på något sätt. På bilden ovan ser man att det är endast utsidan som är målad, Insidan är rent trä som görs lite rufsig eller åtminstone inte hyvlar och slipar, forskning visat att när bina behöver producera propolis för att försegla sin kupa mår de också bättre (referens)

Som biodlare och älskare av honung så önskar jag hyfsat tillgänglig honung när det finns och detta gör att jag valt att använda kupor med ramar och mellanväggar, det finns gott om alternativ så som stockkupor, topplistkupor och enkla halmkupor om det bara är så att man vill ha bi på sin tomt, men om man vill komma åt godsakerna så anser jag att det behöver göras lite mer praktiskt.

Mina kupor görs av obehandlat och nästan alltid återbrukat virke.

Superorganismen

Det har pågått forskning en tid om vad för typ av djur honungsbina är. Att man har klassificerat dem i släkter och familjer har funnits länge men det har kommit fram fler och fler tillfällen då dessa sociala insekter inte beter sig som andra djur och det man kommit fram till är att man skall se dessa varelser som en super organism. För om man använder en strikt definition av organism så uppfyller inte de sociala insekterna alla kriterier då den stora majoriteten av individerna inte är inblandade i själva förökandet, de har en ytterst specialiserad individ som står för all förökning på individ nivå vilket då gjort det svårt att placera in dessa djur i det korrekta facket (att kategorisera och strukturera har alltid varit otroligt viktigt i modern vetenskap)

Det finns en mycket intressant forskare vid namn Jürgen Tautz dät han lägger fram teorin att man skall titta på bisamhället som individen och de olika delarna i samhället som delar i organismen. Kupan är skalet och det är endast ett skall som kan bytas utan problem som på en snäcka, Vaxet det som egentligen är samhället skall ses som celler som behöver förnyas över tid, sedan ska drottningen och drönarna ses som reproduktionsorganen vars uppgift att sprida den genetiska arvsmassan. Det är svärmen som skall ses som reproduktionen då det är den är själva definitionen av att bina blir fler. Det är den gamla drottningen som meddelar att det är tid för svärmning och det är också drottningen som är skaparen och utföraren av en svärm, utan henne blir det aldrig en svärm och kupan delar sig inte. En kupa som inte svärmar blir samma år efter år varken större eller mindre utan det är förändringar över ett år men inte över en längre tid. Alla arbetare är själva blodet, organen och de utövar alla de uppgifter som andra individers organ gör. Otroligt fascinerande om man tänker på det.